Vår natur-och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på bergbräsma.
Mötet, del 36, bergbräsma
Mötet, del 36, bergbräsma, ”Cardamine hirsuta”, en naturkrönika i 3
bilder om en vacker liten växt som inte behagade blomma förrän i
november månad.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, den 21 november anno
2014.
Bergbräsma, ”Cardamine hirsuta”, är en ofta ettårig ört som kan bli
upp till tre decimeter hög och stjälken är upprätt och har en bladrosett
vid basen.
Bladen är parbladiga, rosettbladen har upp till sju par småblad och de
ett till tre stjälkbladen har vanligen bara upp till fyra par småblad.
Småbladen är breda, hela eller grunt bukttandade och bladkanterna
och bladskaften är vanligen håriga.
Bergbräsma blommar från maj till juli med små vita blommor men
detta exemplar har väntat ända till november.
Blommorna har upprätta, omkring tre millimeter långa kronblad, vilka
ibland saknas helt, och vanligen bara fyra ståndare.
Fruktskidorna är långsmala och sitter mer eller mindre tryckta mot
stjälken.
Bergbräsman känns igen på de små blommorna, de fåtaliga
stjälkbladen och de tilltryckta skidorna.
Den kan förväxlas med skogsbräsman, ”Cardamine flexuosa”, men
den senare har utstående skidor och fler stjälkblad.
Bergbräsma förekommer i södra och mellersta Sverige, den är
tämligen allmän vid kusten men annars, som här, sällsynt.
Arten växer i skogsbryn, berg och backar samt hemma hos oss i
trädgården och den första fynduppgiften är från Göteborg och
publicerades av Bromelius år 1694.
Artnamnet ”hirsuta” kommer av latinets ”hirsutus” för ”raggig,
strävhårig” och syftar på hårigheten.
På återseende!