Det blev en intervall träning utan dess like. Nu hade det ökat från 8 intervaller till 10. Man känner verkligen av det. Sen så var också tonårstjejen med. Kors i taket. Trodde inte att hon skulle hänga med på detta. Frågade i vanlig ordning, lite så där halvhjärtat, om hon skulle med på intervallträningen denna gång. Ja, det kan jag, blev svaret!
Talade om att det skulle vara 10 intervaller på 1 minut med 1,5 minut lugnare tempo emellan. Helt okey. Så vi startade med 5 minuters uppvärmning i rätt så lagom tempo och så körde vi med lättare joggning på första intervallen.
Under uppvärmningen som pratade hon glatt om allt hon ville ösa ur sig. och så kom första intervallen. Hon hade tempo, det gick undan, lite snabbare än vad jag brukar köra med. Så jag fick verkligen jobba lite själv. Kändes bra och så var det en tyst minut. Bara stegen mot gruset och andhämtningen hördes.
Pling, nästa intervall, lugnt tempo. Dottern öppnar munnen och pratar igen. Orden flödar i ett under 1,5 minut tills nästa intervall startade. Under lugna intervalltempot så sa tjejen att det här var det roligaste intervallträning hon kört, det är absolut inte samma som i skolan. Detta var mycket roligare.
Pling, nästa intervall, snabbt tempo och jag fick åter igen en tyst minut.
Gissa om att jag gillade den tysta minuten. Jag har ju vant mig vid och träna själv med endast musiken i öronen och utrensning av tankarna. En tyst minut, det blev 10 tysta minuter av ett pass på 30 minuter.