Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på duvhöken.
Mötet, del 39, duvhök
Mötet, del 39, duvhök, ” Accipiter gentilis”, en natur- och kulturkrönika i 6 bilder från trakten kring Movalla Idrottsplats i Skillingaryd.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i mitten av mars anno 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.
”Tråkigt slut för en präktig duvhökshane”, så uttryckte sig en bekant och fågelskådare när han fick se bilderna på den adulta duvhöken vid Movalla IP.
Notera mycket kraftiga tarser och tår, även ett tydligt brett och vitt ögonbrynsstreck som når bakom ögat som konstraterar mot, i det närmaste, mörk svart kind, är karaktärer som skiljer den från en sparvhök, ”Accipiter nisus”.
Könsdimorfism är när handjur och hondjur av samma djurart har olika storlek, färg, utseende, läten och, eller karaktär.
Bland de djurarter, främst fåglar, där honan är störst eller färggrannast talar man ofta om omvänd könsdimorfism och hos duvhök och sparvhök är honan mycket större än hanen, det vill säga, omvänd könsdimorfism.
Man kan även se rundade stjärthörn i motsats till sparvhökens mer tvära. Den är ju också allmänt kraftig och satt.
Duvhök, Accipiter gentilis, är en art i familjen hökfåglar och blir mellan 48–60 centimeter lång, honan mycket större än hanen, och har ett vingspann på mellan 100–120 centimeter och är därmed den största arten i släktet hökar.
Släktet ”Accipiter”, är det vetenskapliga namnet på ett kosmopolitiskt släkte rovfåglar med cirka 45 olika arter men i Sverige häckar bara duvhök och sparvhök.
Hökar, äkta hökar, ”Accipitrinae”, underfamilj hökfåglar som har världsvid utbredning och omfattar drygt 50 arter, varav drygt 45 förs till släktet ”Accipiter”.
De flesta hökar är slanka, små till medelstora rovfåglar och vanligen som adulta tvärvattrade på undersidan.
De är snabba flygare och jagar framför allt fåglar men även små däggdjur och kräldjur.
Arten duvhök brukar delas upp i åtta underarter som i sin tur ofta placeras i två släktgrupper:
Gentilis-gruppen.
”Accipiter gentilis gentilis” – ”vår” duvhök, häckar i Europa och allra nordvästligaste Afrika.
”Accipiter gentilis arrigonii” – häckar på Korsika och Sardinien.
”Accipiter gentilis buteoides” – häckar i norra Eurasien, från norra Sverige till floden Lena och övervintrar i Centralasien.
”Accipiter gentilis albidus” – häckar i nordöstra Sibirien, till Kamtjatka.
”Accipiter gentilis schvedowi” – häckar i nordöstra Asien till centrala Kina och övervintrar så långt söderut som norra Indokina.
”Accipiter gentilis fujiyamae” – häckar i Japan.
Atricapillus/Laingi-gruppen:
”Accipiter gentilis atricapillus” – häckar i Nordamerika, så långt söderut som södra USA och västra Mexiko.
”Accipiter gentilis laingi” – häckar i sydvästra Kanada på Queen Charlotte Islands och Vancouver Island.
Duvhök liknar sparvhök, men det vita ögonbrynsstrecket är mer markerat och kroppen är grövre. De undre stjärttäckarna är ”fluffigt” yviga.
Duvhök ger också ett kraftigare intryck än sparvhök och känns igen på det mycket distinkta vita ögonbrynsstrecket.
Kråkor visar stor respekt för duvhökar och skriker gällt medan de förföljer dem och en duktig fågelskådare kan höra på kråkornas skrik om en duvhök kommer förbiflygande.
Duvhök häckar i högvuxna, ofta äldre, barrskogar samt sedan några decennier också i städernas ytterområden och i större parker.
Den förekommer i hela Sverige, i större delen av Europa och över hela det holarktiska barrskogsbältet, såväl i Asien som i Nordamerika.
Duvhöken är en ypperlig jägare, som jagar framför allt i gryning och skymning, och tar byten såväl i flykten, exempelvis duvor, kråkfåglar, hönsfåglar och trastar, som på marken, exempelvis kaniner och harar.
Stammen i Sverige minskade kraftigt från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt men under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig.
Idag finns det en livskraftig population i Sverige på mellan 5 000 till 10 000 häckande par som dock minskar.
Den äldsta kända källan där artnamnet duvhök förekommer är från år 1755 men namnet är förmodligen äldre.
En äldre benämning på duvhök är hönshök, vilket förekommer i många olika dialektala varianter som bohuslänska hönsehög och västerbottniska hönshöjk och i Norge heter arten hønsehauk.
Både duvhök och hönshök refererar till artens tänkta rov, det vill säga en idé om att dess huvudsakliga föda var duvor eller hönsfåglar.
Ett annat folkligt namn är slaghök som dock även användes för andra medelstora rovfåglar, såsom ormvråk och bivråk.
Det portugisiska ordet för duvhök är açor, varifrån ögruppen Azorerna har fått sitt namn.
Duvhöken är en omdiskuterad rovfågel som är fridlyst i Sverige men Länsstyrelsen kan under speciella omständigheter ge tillstånd till skyddsjakt.