När Rolf Fredriksson hade fullgjort sina plikter som högtidstalare vid Svenarums Hembygdsförenings 80-årsjubileum anade han inte att det stundade ett kärt återseende med gammal bekant.
Den mossgröna Volvo PV som stod parkerad på uppfartsvägen till hembygdsparken i Svenarum kördes nämligen en gång i tiden av hans far, skogvaktare Lars Fredriksson.
Detta låter för senare tiders barn som en fullständigt banal händelse. Men när Rolf växte upp och skapade sin första relation till bilar i sju-åttaårsåldern gjorde de första bilturerna ett enormt intryck.
Saken blev inte sämre av att Rolfs lillasyster Britt-Marie Jaffner också fanns på plats i Svenarum den här eftermiddagen.
Bilen ägs numera av Björn Pettersson som förvärvade fordonet för ett år sedan. När han såg att Rolf skulle tala i Svenarum åkt han dit i Volvon som är av 1960-års modell och extrautrustad. På fram- och bakskärm finns nämligen en metallbåge som antyder att den var avsedd för den amerikanska marknaden. En status-markering, helt klart.
Behöver vi tillägga att syskonen Fredriksson blev enormt glada och tacksamma för att Björn Pettersson tog sig tid att köra Volvon till Svenarum på söndagseftermiddagen.
Ingen kunde ta minste på att det här handlade om ett kärt återseende. Saken blev inte sämre av att bilen verkar vara i mycket gott skick med fullständig dokumentation.
– Tänk att jag och Britt-Marie har suttit i baksätet i just den här bilen, konstaterade Rolf och såg, precis som lillasyster, fullständigt överlycklig ut.
Kanske var det just där och då vid turerna i skogarna runt Vaggeryd som Rolf grundlade sin anmärkningsvärda hembygdskänsla, vem vet.
Anmärkningsvärt är dock att ”Skogavaktarn”, som Lars Fredriksson allmänt kallades i Vaggeryd, valde Volvo. Visst, minnet av ”Skogavaktarn” inte ens antyder en flärdfull person. PV modell 60 var dessutom ett stryktålig kamrat på färderna genom Munksjös bolagsskogar kring Hok och Vaggeryd.
Men nog hade skogvaktare anställd av mäktiga Munksjö AB så hög lön att det hade räckt till en Mercedes?
Rolf Fredriksson gissar dock att det fanns rent affärsmässiga grunder bakom faderns bilval. När priser skulle spikas vid förrättningarna blev förhandlingsläget betydligt starkare för den som kom till förhandlingen i vanlig enkel Volvo.
Den filosofin hos ”Skogavaktarn” vittnade förstås om mycket god personkännedom!
Vem älskar inte en gammal Volvo.