Mellersta raden från vänster: Ulla-Britt Åkerblad, Evy Bertilsson, May Gustavsson och Etelka Krein.
Längst bak:
Birgitha Ekman och Margareta Andersson.
Den här tidiga vinterdagen vilar stillheten kring de gamla fabrikslokalerna norr om ICA-parkeringen i Vaggeryd. Men under ett halvsekel framtill 1984 rådde här en febril aktivitet. För här låg Bröderna Lindhs Konfektionsfabrik som var ortens stora kvinnoarbetsplats.
I årets utgåva av Byarums Hembygdsförenings årsskrift har Gunlög Joakimson skrivit historien om denna textilfabrik där ett hundratal personer, nästa samtliga kvinnor, hade sin utkomst mellan 1932 och 1984.
Därmed har Gunlög fyllt en stor lucka i den lokala historieskrivningen. Männens arbetsplatser är flitigt omskriva och väl dokumenterade, särskilt inom möbelindustrin. Men kvinnornas roll på den lokala arbetsmarknaden har varit betydligt mera undanskymd.
Ett problem har varit bristen på källmaterial. Så Gunlög Joakimson fick vända sig till de enda källorna som fanns till hands, de kvinnor som hade Bröderna Lindhs, eller Linco som den också kallades, som sin arbetsplats.
– Vi bjöd in elva sömmerskor på Linco till Magnisa stuga för en första träff, berättar Gunlög.
– Det var roligt att få se de gamla arbetskamraterna mötas igen. De fick prata minnen och titta på bilder. Evert Melin och Lars-Evert Eskilsson hjälpte till med identifiering och dokumentation av personer på fotona.
Men huvudanledningen till detta första möte var att väcka minnena hos kvinnorna. Därefter stämde Gunlög träff med dem för intervjuer på tu man hand.
– Det var jätteroligt och gav dessutom tips på fler personer att intervjua. Sammanlagt har jag talat med cirka 15 personer om Bröderna Lindhs Konfektionsfabrik.
Det är en lärorik historia som berättas, från en tid då arbetsmarknaden såg ut på ett helt annat sätt och då arbetsförhållandena inte var så väl rustade med skyddsnät och rättigheter som idag.
Alla de här kvinnorna var nästan undantagslöst trogna sin arbetsplats under många år. Huvudanledningen var att det inte fanns så mycket annat att välja på för de kvinnor som under efterkrigstiden sökte förvärvsarbete. Först på 1960-talet kom kvinnorna på allvar ut ur hemmafrurollen för arbete på exempelvis Furugården men också ortens industri.
Men Linco var först och störst med som mest 50-talet anställda.
Denna arbetsplats och dessa kvinnor har verkligen fått sitt äreminne i Gunlög Joakimsons artikel.