Att ha en tonåring som pep-partner på powerwalken var nog inte det bästa valet just nu.
– Jag går med dig nästa gång, mamma. Orkar inte…
Pass två fick jag lov och köra själv. En intervallträning, enligt träningsprogrammet. Vilket innebar 1 minut lättare joggning och 1,5 minut lugnare tempo. Kanske var det som fick tjejen och fega ur med kommentaren. Det ekar liksom i huvudet. – Jag går med dig nästa gång, mamma. Hm. Undrar om det verkligen blir en nästa gång med henne. Men jag har bestämt mig, jag ska verkligen gå och fullfölja träningsprogrammet. Dock var maken snäll och sa, jag kan peppa dig på vägen. Yes!
Bestämde mig för att testa en ny väg och se hur det skulle arta sig. 20-minuters pass skulle det bli denna gång. 1 minut jobb och 1,5 minut lugnare tempo. 8 x intervall alltså.
Startade Runkeeper och hör den notera att intervall 1 började, lugnt tempo – pip. Ah, en mjukstart och jag ser längre bort att maken inväntade på mig. Men va, inga träningskläder?! Går ett bra tempo och närmar mig maken och hör honom säga: – Heja, heja… samtidigt som Runkeeper säger: Pip – Intervall 2, 1 minut, snabbt tempo! Nu går kicken igång och jag börjar jogga och kvar går maken i lugnt tempo och hojtar: Heja, heja… Jaha, det var den peppningen det! Trodde han skulle haka på…
Känner hur pulsen går i kroppen och andningen tar vid lite snabbare. Hur länge sedan var det jag sprang… Tar inte denna minut slut?! Hur långt är det kvar, sneglar på mobilen och ser att bara 36 sekunder har gått, åh jösses, ska jag orka?! Ah… 56 sekunder…. Kom igen…. Pip Lugnt tempo 1,5 minut…. Jösses, okej, flåsar vilt när jag saktar ner och undrar vad sjutton jag gett mig in på!
Fixade faktiskt detta! Gjorde alla mina intervaller på 20 minuter och då hade jag gått/sprungit 2,3 km. Kände att det var verkligen riktigt skönt och få göra detta. Mötte faktiskt maken på vägen tillbaka, där han lunkade i lugnt takt och hojtade igen. Heja, heja! Om han bara visste vad jag tänkte då…
Efter en vilodag dagen efter så blev det dags igen för pass 3. Kollade med tonårstjejen. Ska du gå med mig?!
– Orkar inte. Har haft gymnastik i dag. Orientering i regn! Ska du ut i regnet?!
Ha, inte regnar det inte. Det är uppehåll, jag har verkligen tur med väder! Jag ska gå mina 2,4 kilometer som mitt träningsprogram säger! Så är det bara. Ska fullfölja det…
Testar en ny väg igen, med annat underlag. Finns ju inga direkta motionsslingor där jag bor. Ute på landet! Dock är det verkligen underbar natur och så härligt och se de påbörjade skiftningarna i löven och en och annan groda som skuttar på vägen. Grusväg, säger jag är så mjukt och skönt och gå på, jämfört med asfalt. Vägen jag gick på var också varierande med plan mark och backar upp och ner. Perfekt känner jag. Lite motstånd när man går i backarna är bra.
Gick mina 2,42 kilometer på 26:12 minuter… Medeltid/km är 10:50 – Fundera… Ska jag byta partner eller???