Ibland så önskar jag verkligen att det fanns en färdig motionsspår här ute på landet, där jag slapp gå på vägar, knöliga traktorspår eller rådjurstigar.
Gick en 45-minutersrunda som blev 8 minuter längre än tänkt. Det gör inget i sig att det är lite längre tid än vad träningspasset säger. Det som är så galet är att plötsligt är den tänkta vägen spärrad av kor! Hade gått i 40 minuter en vacker runda längst Uljehultsdammen. Nyfiken som jag är så provade jag att finna en ny väg och fann ett traktorspår, som ledde vidare till en ljuvlig stig med blåbär och lingon. Stigen gick längst vattnet, så det var en riktigt härlig rask promenad.
Som alltid så får man tänka till vart man skall gå, så man kommer hemåt igen när man testar nya vägar. Gå söderut tänker jag och finner till sist en ny väg som jag direkt misstänker att det skall på något vis leda mig hemåt igen och det inom en rimlig tid.
Traskar på längst vägen och har en bra genomsnittstid kring 9 minuter/kilometer. Så är vägen spärrat med elstängsel och se där är det kor som glor på en! Ser par hundra meter bort ett hus, som jag känner igen. Korna glor fortfarande på en och är nyfikna. Den här gången springer de inte bort när jag går förbi, vilket de gjorde förra gången. Nä, visst. Det har jag inte berättat. Får återkomma till den lilla historien.
Ja, det var bara för mig och vända, men så kom jag på att jag hade ju gått i 40 minuter och tänker efter snabbt, hur kan terrängen se ut kring hagen och räknar ut att jag borde kunna gena genom skogen. Sagt och gjort. Jag genar igenom skogen utan problem, tills jag kommer till en granplanteringsområde. Det är det värsta jag gjort, unga granar, högre än mitt huvud. Prydligt radade och marken är jämmerligt ojämn! Plöjde mig igenom granplaneringen, svettig, eländig och vild i håret.
Genomsnittstiden steg upp till 11 minuter/kilometer och jag svor över dessa kor, att de hade blivit flyttade till denna hage. Där var de inte dagen innan. Jag vågar absolut inte gå in i hagen, då det finns en tjur där också. Döpt till Viktor, sedan många år tillbaka av grabben själv när vi flyttade hit till Småland.
Men de där korna som sprang bort då? Ja, det var ett kvällspass jag gick på, och då var korna i en annan hage, ja samma kor… Jag hade gått och såg att jag behövde ytterligare några hundra meter för att uppnå 3,2 km-sträckan och bestämde mig och gå förbi kohagen och vända. Det visade sig att jag kom så hastigt bakom ett par buskar och skrämde iväg en kalv som fick hela flocken att springa längst stängslet, som jag också gick bredvid. Korna var ju riktigt snabba…