Puh, det är en massa pass man skall hålla reda på och intervallträningar. De är riktigt kul med dessa, men det är jobbigt! Har mitt 5 kilometersmål i sikte. Snart är jag där, eller? Har tappat räkningen på vilket pass jag är på nu. Hur många har jag kvar?
Äsch, det är bara och knalla på. Har man väl kommit i gång, så är det riktigt skönt och bara få komma ut och gå. Känner att jag är piggare, inte lika trött och så har jag inte varit sjuk heller. Många plus på den kanten! Man skulle kunna kalla mig för ”nästan träningsfreak”.
Har nu kommit så långt att ett av mina pass nu visar att jag ska ut och gå i en timme! Okej, en timme. Det kan jag fixa, det gäller att hålla tempot bara och kanske finna någon annan väg och gå. Funderade och tänkte, självklart nya vägar är alltid spännande och hitta och så har jag ju en timme och gå på.
Det var en solig dag, ljuvligt och jag förvarnade hemma att nu är jag ute längre än normalt. Skulle jag vara borta längre än en timme, då kan de efterlysa mig, skämtade jag. På med musiken i vanlig ordning och började gå. Vek av åt höger och lät fötterna och känslan bestämma riktningen. Det är bara jag, musiken och naturen. Inget annat.