Klockan har slagit 09.41, fredag. 19 minuter innan anstormningen när motormässan i Elmia slår upp portarna för allmänheten. Lugnt och trivsamt, Mycket att fotografera och svängrum.
Lite senare kryllar det av folk, ljud överallt men det betyder ju inte att det det blir mindre trivsamt för det.
Trots ett sjusärdeles gott lokalsinne har jag efter alla år på olika mässor fortfarande lite svårt att exakt orientera mig i de olika hallarna, A, B, C och D…
Visserligen blir det bara två besök varje år: underleverantörsmässan och motormässan. Båda har några engelska namn som jag både har svårt att komma ihåg så jag håller mig till det enkla och bästa språket.
Jag föredrar nog underleverantörsmässan för där känner jag ganska många. Fast det är avsevärt roligare att titta på gamla bilar på motormässan och bara bli så där härligt nostalgiskt som man nog bara kan bli en bra bit upp i åren. Modeller som bara står där eller ligger under en bil. Fordonshistorikerna. Den gamla PV:n från femtiotalet…
Är man 20 så är det naturligtvis det helt nya, fräsiga, bullrande och allt vad det kan vara som lockar. Bara att jämföra vad min 23-åriga dotter Frida fotade i går:
Det är väl tur att människor tycker olika för annars skulle alla vara på samma mässa och kika på exakt samma sak där.
Måste ju också göra en liten avbön: jag har två bilar och tycker om att köra dem men visst skulle även jag vilja ratta en bil som är bekvämare, lite nyare och som jag alltid kan lita på.
Bilar en leksak för män – men också kvinnor. Och visst blir jag lite lätt avundsjuk på hur mina två närmsta grannar verkar älska att putsa och polera sin bilar när jag har motstånd för att till och med tanka eller fylla på olja…
Å andra sidan skulle de nog ha svårt att som jag älska att gå på fotboll, konstutställning, samla frimärken och vykort eller något annat av mina intressen.
Vad är väl en motormässa? Eller vad är en frimärksmässa? Eller vad är en matmässa?
Tänk vad underbart det är att vi har intressen och att det finns mässor för de flesta smakriktningar…