SPF-seniorerna i Vaggeryd inbjöd i går eftermiddag till en intressant utfrågning med två av den lokala politikens förgrundsfigurer, båda med titeln ”kommunalråd emeritus”, Evald Andersson (som styrde kommunen 1989–2002) och Bengt Dahlqvist (2004–2010).
Temat ”Var det bättre förr?” innebar förstås vissa svagheter.
Utfrågarna oroade sig för att det skulle bli för mycket panegyrik över det hela. Men i istället blev det en timme som innehöll intressanta perspektiv men också en hel del bikt och erkännanden av misstag och tillkortakommanden, inte minst från Evald Anderssons sida.
Christer Holmgren och Thore Ohlsson som ledde utfrågningen väjde inte för de kritiska frågorna – och de fick svar. Detta hedrar båda sidor.
Bengt Dahlqvist satte standarden för eftermiddagen när han berättade om sin far, gjutare i Norrahammar och med annan politisk uppfattning än sonen. När de två diskuterade politik slog fader Dahlqvist fast att ”när ni får makten blir räntan 100 procent”.
– I verkligheten blev den ju 500 procent, det vara bara att erkänna att han hade rätt, konstaterade Bengt Dahlqvist.
Evald Anderssons förmenta (S)-vänlighet kom naturligtvis också upp.
– I den här kommunens politiska historia har vi inte varit i närheten av den mängd tuffa beslut som vi tvingades ta på 90-talet. Då blev jag beskylld för att vara (S)-vänlig. Men vi samarbetade bra, det kändes tryggt att ha (S)-politikerna med kommunstyrelsens vice ordförande Nils-Arne Andersson med sig. Faktum är att jag nog hade fler schismer med den här mannen, sa Evald – och pekade på Bengt Dahlqvist.
Dahlqvist gladdes i sin summering främst åt två stora företagsetableringar under sin tid på kommunalrådsstolen: Dels Comforta-tvätteriet i Vaggeryd, dels Expert-lagret i Skillingaryd. Två satsningar som gett i storleksordningen 250 arbetstillfällen.
Men han erkände också sina misstag kring femmiljonersgarantin som han skrev utan politisk stöd.
– Det hade varit klokare om kommunstyrelsen och kommunstyrelsens arbetsutskott först hade pratat ihop sig. Det som skedde var slarvigt av mig, medgav han.
– Men det var brått som katten som det ofta är när det gäller stora politiska beslut.
Det följdes av många konstiga turer och ledde till en konstig debatt som skapade irritation med Jönköping. Jag för min del anser inte att Jönköping uppträtt storebrorsaktigt utan alltid uppträtt hederligt. Samarbetet med Jönköping måste vi försöka hitta tillbaka till.
Evald Andersson har för sin del plågats av sitt nej till Fenix-gymnasiet i Vaggeryd:
– Det fanns då kraftigt delade meningar i partiet och dessutom ett Söderparti som drev på mot Fenix. Denna debatt vållade mig en skräck jag aldrig glömmer. Idag är det svårt att föreställa sig de stämningar som då rådde, berättade han.
– Ända in i det sista brottades jag med detta innan jag bestämde mig för att rösta nej. Jag räknade och litade istället på att (S) skulle driva igenom frågan. Men jag har ännu inte fått frid över mitt beslut, det sitter som en nagel i mitt samvete.
Det kanske viktigaste som sades under eftermiddagen sa dock Evald Andersson i slutskedet av utfrågningen när han ombads ge ett råd till dagens kommunala toppolitiker kring svårigheterna att skapa hållbara majoriteter med så många partier. Faktum är ju att inte ens Femklövern har majoritet i fullmäktige. Budskapet från kommunens mesta kommunalråd var klart:
– Man måste försöka tala med varandra för att överbrygga svårigheterna. Skiljaktigheterna är så små, mest i praktiska frågor, att det går att komma överens.