Ekonomiska redovisningar är ofta en sak – verkligheten en annan.
Bortom föreningens Movallas lysande redovisningssiffror döljer sig en tuff verklighet som långt i från är en dans på rosor.
Annars ser ju resultatet fantastiskt ut. Nästan för bra, om man ska vara helt ärlig. Det finns knappast någon anledning till att en verksamhet som huvudsakligen finansieras kommunalt bedrivs med så gott resultat. Eller?
Föreningen Movallas ordförande Uno Johansson lägger inte helt oväntat andra siffror på bordet när vi konfronterar honom med redovisningen:
– Överskottet på 228 000 kronor beror enbart på att vi har fått tillbaka 198 000 kronor från Collectum och Foras arbetsmarknadsförsäkringar, där vi under ett antal år år belastats med för hög tariff, 20 000 från kommunens försäkring samt halva kostnaden för reparation av datastyrsystemet i kylmaskineriet efter ett blixtnederlag, säger han.
– Så det verkliga överskottet är ett plus på 10 000 kronor. Däremot har vi givetvis 200 000 kronor att nyinvestera. Men om vi får pengar över försvinner de snabbare än en decemberlön. Så vi investerar dem på service: ny maskinutrustning på en iskompressor för 100 000 kronor, ny matchklocka 25 000 kronor samt renovering av omklädningsrum 80 000 kronor. Så pengarna gjorde bara en snabbvolta i plånboken.
Men ni har ju dessutom eget kapital på 467 000 kronor. Det är väl bra?
– Det är också en synvilla, svarar Uno Johansson.
– I det egna kapitalet ingår ingår ju årets vinster som är förbrukad. Dessutom ingår inlinesanläggningen som inköpts med EU-stöd och inte kan säljas.Den betalar varken löner eller något annat. Men givetvis, den höjer anläggningens värde.
På dig verkar det med andra ord som ni på Movalla IP i realiteten har det ganska kämpigt. Därför frågar man sig: Hur ser du på anläggningens framtid?
– Om vi ser tillbaka på en tolvårsperiod har vi lyckats hålla oss inom budgetramarna. Sammanlagt har vi fått 160 000 i förlustbidrag. Det har varit jobbigt och vissa stora investeringar ligger fortfarande i pipelinen, konstaterar Uno Johansson.
– Vi är jättetacksamma för för det anslag på 400 000 kronor årligen som vi fått sedan 2010 i investeringsbidrag. För detta ska politikerna ha stor cred. Det har varit nödvändigt och utan de pengarna har vi aldrig klarat oss. Problemet framöver är driftbudgeten.
