Man kan tycka vad man vill om skjutfältet. Men ett och annat gott har det fört med sig. Där väcktes bland annat fotointresset hos Mattias Bokinge, kulturentrepenör och fotograf, bördig från Vaggeryd och bosatt i Väshult sydost om Klevshult.
Vanligtvis brukar receptiva och ambitiösa unga människor med konstnärlig ådra söka sig bort från hembygden. Men Mattias har blivit sin hemkommun trogen, bildat familj och ändå hunnit med fantastiskt mycket under 20 år som fotograf.
I går kväll berättade han på IOGT/NTO:s Bäckalyckan i Vaggeryd om vad som hänt sedan dess, om hur upplevelserna med kameran under två årtionden har format hans liv.
Att sidospåren under dessa två årtionden varit väldigt många tycks bara ha berikat hans upplevelser. Det är ett exempel så gott som något på att lösningen på livspusslet inte enbart står att finna ute i Stora världen.
Mattias Bokinge hittade, utan att han anade det då, gåtans lösning på skjutfältet.
– Det var en fantastisk upplevelse under några dygn sommaren 1995 när jag levde på konserver, sov ute i skogen och mötte rävar, grävlingar och ugglor. Jag blev helt enkelt biten och köpte min första kamera, berättade han.
Sedan dess har han fått andra inspirationskällor än naturen. Men det är ändå dit han ständigt återvänt för inspiration och för att ladda om batterierna.
– Jag har hela tiden återvänt till naturen och naturfotograferingen, naturen har blivit en batteriladdare för mig, säger han.
– När arbetet har skapat mycket jobb och stress har jag alltid kunnat plocka fram kameran och koppla bort vardagen. Jag ser idag naturen som en resurs för att må bra.
Med en halv miljon bilder på samvetet varav 350 000 digitala fanns det en hel del att välja bland när de 20 fotoåren skulle summeras. Vid sidan av hans naturbilder är det fotokonsten och experimentlustan, som sticker ut i hans produktion.
– Det som jag upptäcker när jag ser tillbaka är att jag inte specialiserat mig och placerat mig själv i några fack, som han själv formulerade det.
Efter år av traditionella fotouppdrag har han till exempel på senare år haft fingrarna med i spelet kring Trollstigar och häxvrål, Sagoskogen, Trolltyg på Sjöbo, Trollcachén, Sagobytet och Tidsbron. Dessutom är han nu verksam på deltid som bildlärare på Fenix.
De samlade erfarenheterna kommer väl till pass inför nästa stora projekt, en 40 minuter lång dramadokumentär om slaget vid Getaryggen 1567. Dramatiseringen med små resurser blir en stor utmaning för Mattias och hans ungdomliga medarbetare.
Budskapet om smålänningar på flykt i sitt eget land ska förhoppningsvis stämma till eftertanke om att vi lever i en föränderlig värld där vi inte kan för tid och evighet vara säkra på att få leva i fred.
Om det skulle bli jobbigt finns hembygds läkande natur alltid tid hands för Mattias:
– Där finns själva essensen av de små äventyren när man inte vet vad som väntar bakom nästa kulle eller nästa krök. Detta ger mig så mycket varje dag att jag inte behöver Afrika, det räcker med skogen här i Vaggeryd.
