Det var högtidsfirande i Betelkyrkan, Vaggeryd söndagen den 20 september. Den ekumeniska förskolan Lyckorna fyllde 25 år och det firades med en ekumenisk gudstjänst med deltagande av alla kyrkor i Vaggeryd. Så många som 250 personer var samlade så vaktmästarna fick öppna upp till serveringsvåningen för att alla skulle få plats.
Lyckornas styrelseordförande Gunnar Wahrenberg med björnen Oskar i famnen hälsade alla välkomna och ledde sedan gudstjänsten på sitt oefterhärmliga sätt.
Efter unison sång, Tryggare kan ingen vara, tågade Lyckornas barn med personal in i kyrkan och genomförde därefter ett sångprogram med flera sånger.
Monica Andersson, som arbetet på Lyckorna sedan starten, berättade lite om Lyckornas historia. Redan 1972 kom en förfrågan från kommunen om kyrkorna kunde hjälpa till med förskoleverksamhet. Det dröjde emellertid ända till den 1 augusti 1990 innan det blev verklighet. I Betelkyrkans då nybyggda lokaler började man med 15 barn i åldern 1–7 år.
Under åren har man också haft en fritidsavdelning.
I början fick föräldrarna ställa sig i kommunens kö om de ville ha in sitt barn på Lyckorna men från 1997 har Lyckorna egen kö.
För närvarande är det 29 barn inskrivna i två avdelningar, dels avdelningen Humlan för barn i åldern 1–4 år, dessutom avdelningen Blomman för åldrarna 4–6 år. Det finns sju personer anställda, varav två i köket. Monica berättade också att de nu börjar få in andra generationen, det vill säga barn till föräldrar som själva varit på Lyckorna.
Doris Pettersson och Monica Andersson uppmärksammades särskilt av Gunnar Wahrenberg för att de varit med i alla 25 åren.
Komminister Ingemar Johansson läste bibelord och informerade om dagens insamling till Rädda Barnen. Jakob Fälthammar, ungdomsledare i Missionskyrkan, ledde allsång med sin gitarr innan Betelförsamlingens nya pastor, Jakob Fhager Bjärkhed, talade till framför allt barnen. Han berättade att han en gång drömde att alla människor såg likadana ut, ja att alla såg ut som honom själv och till och med hade IFK Göteborg som favoritlag precis som han. Med en karamellpåse visade han barnen att karamellerna visserligen hade olika färger utvändigt men inuti hade alla samma färg. Vi människor är också skapade på det sättet och Gud älskar oss alla lika mycket. Jakob läste också ett bibelord, Johannes 4:7.
Efter det sjöngs passande den kända söndagsskolsången Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt…
Lars-Evert Eskilsson