Älgen och jägarna beskylls för att mängden tallskog, lövträd och bärris minskar.
– All forskning visar dock att effekterna främst beror på hur skogsbruket bedrivs. Där markägarna tar sitt ansvar får vi mer bärris, mer mångfald och mer tilltalande skogar. Samt mindre viltskador. Varken älgarna eller jägarna kan hållas ansvariga för effekterna av ett alltmer intensivt skogsbruk, säger Frederik Kjellson, ordförande Svenska Jägareförbundet Kronoberg..
– Jägare och markägare har ett gemensamt ansvar för att samförvalta älg och skog och det är en självklar del av den nya älgförvaltningen att både älgar och foder ska förvaltas aktivt. Det måste ske med kompromissvilja och ansvarstagande från bägge parter, säger Frederik.
Han pekar på att betesskadorna på vissa håll är oacceptabla och det föryngras alldeles för litet tall. Att skogsskadorna ligger kvar på ungefär samma nivå som på 80-talet – när älgstammen var som störst – beror på att det finns allt mindre foder i dagens täta, mörka produktionsskogar. I mörka skogar bildar ljusälskande trädslag som rönn, sälg och ek inte träd.
– Det råder ingen tvekan om att ett alltmer intensivt skogsbruk ger mindre foder för viltet och mindre biologisk mångfald.
Befintlig forskning visar att mängden foder är viktigare för mängden skogsskador, än vad antalet älgar är.
– Vill man genom en enda åtgärd minska viltskadorna bör man följaktligen öka mängden foder. Det sker genom att föryngra med rätt trädslag på rätt plats det vill säga ett ståndortsanpassat brukande. Det gäller att få till en stor variation i landskapet med olika arter så lövträd är en viktig beståndsdel, exempel på dessa är RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) som älgen föredrar framför tall. Ökat utbud av foder och bättre biotoper gör att älgarna sprids ut och skadenivåerna sjunker.
– Ansvaret för val av trädslag ligger dock varken hos älgar eller hos jägare. Det är inte konstigt att en ensam markägare inte vill ta risken att vara först med att föryngra med tall. Om många gjorde det samtidigt skulle dock älgarna och skadorna spridas över större arealer.
– Det krävs följaktligen ett gemensamt ansvarstagande bland markägare för att föryngra med tall på tallmark, på samma sätt som jägarna gemensamt behöver ta ansvar för att reglera älgstammen, säger Gunnar Lindblad, ordförande Svenska Jägareförbundet Jönköping.
– I vår del av landet är dessa dessutom tämligen ofta samma personer, säger Gunnar.
– En annan del av förvaltningen är att sköta älgstammen på ett ansvarsfullt sätt genom att tänka kvalitativt och då är det viktigare vilka älgar som finns kvar efter jakten än vilka som skjuts.