Stå upp-komikern Özz Nûjen fick förtroendet att avsluta den så kallade avslutade spridningskonferens som på onsdagseftermiddagen satte punkt för projektet 200 i praktiken. Den möjligheten utnyttjade han förstås till en givande balansgång på slak lina mellan skratt och allvar.
Under rubriken Mångfald eller Enfald utmanade han med sitt föredrag våra föreställningar och fördomar. Men han gjorde det på ett sätt som ingen kan ha tagit anstöt av. Humorn är ju ett underbart vapen.
– Ena stunden hör vi att nyanlända svenskar kommer hit och ta våra arbeten, i nästa stund får vi veta att de inte vill jobba utan bara kommer hit och lever på bidrag. Det blir ju ett slags dubbelbestraffning, ska de jobba eller inte?
På motsvarande sätt tog han upp våra föreställningar om våra svenska fördomar. Nûjen gillar till exempel inte ordet invandrare, han föredrar formuleringen nyanlända svenskar:
– Här har vi första, andra, tredje och fjärde generationens invandrare. När kommer vi fram egentligen och blir svenskar? Ordet invandrare låter ju som ett yrke.
Han gjorde också upp räkningen med standardfrågan ”varifrån kommer du?”.
– Tänk att som min far som är taxichaufför, få höra den frågan, dag efter dag i 20-30 år, en fråga som säger att du inte är en av oss, sade Özz Nûjen.
Å andra sidan nämnde han inte att just den fråga ständigt ger upphov till goda samtal världen över, samtal som annars kanske hade uteblivit om man inte har någon startpunkt.
Allt pekar på att den utmaning i flyktingmottagande som inleddes i höstas får sin fortsättning under 2016. Nûjen är övertygad om att vi kan klara den utmaningen:
– Vi har klarat av värre saker under vår historia, att inte klara av detta vore ett hån inför våra förfäder som arbetat så hårt. Vi ska fortsätta att vara ett av världens bästa länder, istället för att ständigt hänvisa till och jämföra med de sämsta ”kolla Irak, kolla Sudan”. Allt hänger på hur vi tänker inför mötet med det nya och främmande.
Brandtalet i slutskedet fortsatte så här:
– En sak köper jag inte, att vi inte har plats. Den svenska samhällsmodellen har skapats genom att vi har hjälpts åt att bli ett av världens bästa länder att leva i. För att vi som fått så mycket gratis ska kunna värna detta land måste vi var inkluderande inför de nya svenskarna.
Nûjens föredrag hade förstås förtjänat en större publik än den skara konferensdeltagare som bänkade sig i teatersalongen på eftermiddagen. Men så är det tyvärr allt som oftast.