Ulla och Bertil Magnussons insektssamling

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg visar Ulla och Bertil Magnussons insektssamling.

Ulla och Bertil Magnussons insektssamling

Ulla och Bertil Magnussons insektssamling, en natur- och kulturkrönika i 27 bilder om en lokal forskargärning framför allt under 1950- och 1960-talen, mestadels i trakterna av Skillingaryd.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd under Sportlovet vintern 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.

Det är med stor glädje jag nu äntligen kan visa er den insektssamling som Skillingarydsborna Ulla och Bertil Magnusson samlade in under 1950- och 1960-talen framför allt i trakterna av Skillingaryd.

Insektssamlingen skänktes till Fågelforsskolan under 1990-talet av Ulla Magnusson och finns nu, efter ett antal turer i olika förråd, åter på sin tänkta plats på Fågelforsskolans högstadium i Skillingaryd.

Samlingen består av 24 glasade trälådor gjorda av Bertil Magnusson på Strömslunds snickerier och innehåller hundratals olika arter med insekter framför allt fjärilar och skalbaggar.

Till vänster på bilden ses bland annat en ekoxe, ”Lucanus cervus”, som är Europas största skalbagge.

Bilden visar bland annat ligustersvärmare, videsvärmare och allmän snabelsvärmare samt humlelik dagfjärilssvärmare.

Bilden visar bland annat arten vanlig träfjäril, ”Cossus cossus” och blåbandat ordensfly, ”Catocala fraxini”, till vänster och några påfågelöga längst ner.

Överst på bilden ser vi en art av vandringsgräshoppor eller sträckgräshoppor som är ett antal gräshoppsarter i familjen markgräshoppor som har tendensen att uppträda i stora svärmar och som kan orsaka betydande förstörelse av odlade grödor eller annan växtlighet inom ett område.

Ner till höger ser man en minörspindel som hittades i en bananlåda den 25 juli 1957.

Minörspindlar, ett namn som kommer av franskans ”mineur” för ”gruvarbetare”, då dessa arter har förmågan att i marken gräva gångar, vilka de klär med spinnsilke.

Inga arter förekommer i Sverige men i Sydeuropa finns representanter för bland annat släktena ”Cteniza” och ”Nemesia”.

En Australisk släkting heter trattminörspindel, ”Atrax robustus”, och är en art i spindelfamiljen ”Hexathelidae”. Den förekommer i sydöstra Australien inom ett begränsat område runt Sydney.

Arten är aggressiv och har ett för människan livshotande nervgift och den är fruktad eftersom den förekommer i bland annat villaträdgårdar, men ett motgift finns numera att tillgå.

Till vänster i denna låda finns något så ovanligt som en sydlig tryfjäril, som på latin heter ”Limenitis reducta”, och som normalt sett bara finns i södra och mellersta Europa.

På engelska heter den något så majestätiskt som Southern White Admiral.

Här ser man en vacker samling med småfjärilar, flyn, nattflyn, ”Noctuidae”, som är en familj fjärilar som har världsvid utbredning och omfattar cirka 25 000 arter, varav cirka 430 i Sverige.

De är kraftigt byggda med tjock kropp och de flesta har ett vingspann på mellan 30–50 millimeter men vissa blir dock mycket stora, till exempelvis ordensflyn och världens största fjäril, den sydamerikanska ”Thysania agrippina”, som har ett vingspann på hela 30 centimeter vilket motsvarar en vanlig skollinjal.

De flesta flyger om natten och dras då lätt till ljus men vissa flyger även på dagen, till exempel arten gammafly.

På mellankroppen har de ett par hörselorgan som kan uppfatta bland annat ultraljud från jagande fladdermöss, på vilket de reagerar genom att falla till marken eller ändra flygriktning.

Larverna lever främst på lövträd, örter eller gräs, ett fåtal på barrträd och flera arter skadar grödor.

Här ser man olika arter blåvingar, guldvingar och bland annat arten björkporslinsvinge.

Bilden visar en låda med framför allt mätare, ”Geometridae”, som är en familj fjärilar som har världsvid utbredning och omfattar cirka 26 000 arter, varav 325 arter finns i Sverige.

De är små till medelstora fjärilar med spenslig kropp och breda, tunna vingar, som oftast är tecknade med tvärlinjer och tämligen brokigt färgade.

De största svenska arterna, björkmätare och dagfjärilsmätare, har ett vingspann på upp till 55 millimeter.

De flesta mätare flyger på natten eller i skymningen och sitter på dagen på trädstammar, stenar, väggar eller under blad, vanligen med platt utbredda vingar, vilkas färgteckning ofta överensstämmer med underlaget.

Denna kamouflageteckning kan skydda dem från att upptäckas av insektsätande fåglar, vilket studerats hos flera arter, till exempel björkmätare.

Bilden visar en ofärdig låda med lite av varje såsom gräshoppa, skalbaggar och trollslända.

Ännu en ofärdig låda, denna innehåller fjärilar såsom nässelfjäril, kålfjäril, citronfjäril, vitfläckig guldvinge, pärlemorfjäril och rapsfjäril.

Ytterligare ett antal arter med flyn och nedtill i lådan ser man arten allmänt bandfly, ”Noctua pronuba”.

I denna låda hittar man bland annat en rödbandad dödgrävare ovan till vänster och tre skogskackerlackor till höger.

Allmänt bandfly, ”Noctua pronuba”, längst upp till vänster tillsammans med bland annat båtspinnarfly och gammafly.

Överst i denna låda ser man bland annat stor hornstekel, blå hornstekel och klubbhornsstekel, ”Cimbex femoratus”.

Denna låda innehåller ett antal små skalbaggar såsom trädgårdsborre eller gyllenforsbagge vars larver ibland äter upp rötterna i våra gräsmattor samt pingborre, myrbagge och en coloradoskalbagge med mera.

Coloradoskalbaggen, ”Leptinotarsa desemlineata”, hör till familjen bladbaggar, ”Chrysomelidae”, och artens stora förmåga att föröka sig samt dess enorma glupskhet gör den till ett av de besvärligaste och mest fruktade skadedjur på potatisblad, vilket minskar skörden avsevärt.

Eftersom coloradoskalbaggen är en mycket allvarlig växtskadegörare är det viktigt att förhindra att arten etablerar sig i Sverige.

Om du misstänker att du hittat en coloradoskalbagge, dess ägg eller larver bör du, kontakta Länsstyrelsen eller Jordbruksverket och döda de insamlade skalbaggarna genom att till exempel lägga dem i kokande vatten

I denna låda hittar vi bland annat skalbaggsarterna gul kornlöpare, ”Amara fulva” och stor marklöpare, ”Calathus fuscipes”.

I denna låda hittar man ett antal trollsländor och den stora mörkt blå sländan i mitten är en jungfruslända i familjen ”Calopterygidae”, kanske arten blå jungfruslända, ”Calopteryx virgo”.

Överst i denna låda ser vi två hanar och en hona av arten noshornsbagge, jag har för övrigt tre exemplar av den jättelika larven till förpuppning i brunnen hästgödsel på skolan, se min krönika ”Mötet, del 37, noshornsbagge, ”Oryctes nasicornis”.

I lådan finner vi också ett antal jordlöpare ”Carabidae” som är en mycket artrik familj inom ordningen skalbaggar, i världen känner man till fler än 30 000 olika arter.

Här är en låda med bland annat vackra mätare med arter som hallonfältmätare och ockragul lövmätare men också en art i familjen bastardsvärmare som heter allmän metallvingesvärmare, ”Adscita statices”, vilken är rödlistad som, NT, Nära hotad.

Här är en låda med olika arter vivlar som är en familj i ordningen skalbaggar och innehåller över 60 000 arter och är en av de största familjerna av skalbaggar samt olika arter nyckelpigor som är en familj i ordningen skalbaggar där det finns mer än 4 500 olika arter i världen.

Pärlemorfjärilar, gräsfjärilar och nätfjärilar är något som vi hittar i denna låda och där fångstplatsen är Skillingaryd.

Här ser man bland annat påfågelspinnare, fläckig hallonspinnare, allmän gaffelsvans, gräsulv, lindspinnare, rödfransad björnspinnare, allmän tigerspinnare, oxhuvudspinnare och skäckspinnare, ”Endromis versicolora”.

Denna låda visar ett antal arter skalbaggar ur grupperna kortvingar och knäppare. Knäppare är en familj i ordningen skalbaggar med omkring 7 000 olika arter och som i jämförelse med den stora kroppen har små extremiteter samt små och korta vingar. Kortvingar är en familj i ordningen skalbaggar med omkring 47 000 beskrivna arter fördelade på runt 3200 släkten och med stor sannolikhet finns det ett stort antal ännu ej beskrivna arter.

I denna låda hittar man bland annat en aspglansbagge, ”Melasoma populi”, idag är det latinska namnet ändrat till ”Chrysomela populi”, och kollekten är från år 1954.

Denna den 24:e och sista av de vackra insektslådorna innehåller bland annat en art dykarbagge från år 1961, en virvelbagge från den 2 juli år 1955 samt en rörbagge, ”Donacia cinerea”, från den 29 juli år 1955, arten tillhör rörbaggar, sävbaggar i familjen bladbaggar.

Ett stort tack till Ulla och Bertil Magnusson för deras arbete.