De fyra socialdemokratiska riksdagsledamöterna från länet har skrivit en debattartikel med anledning av den nu pågående diskussionen om löner.
Låt oss utveckla den svenska modellen – inte avveckla den
Det finns konstanter i svensk politik. En av dessa är att borgerligheten alltid vill sänka lönerna – ständigt på någon annans bekostnad. På 60-talet var det kvinnornas lön som skulle sänkas. Sedan var det ungdomarnas. Nu är det invandrarna som ska få mindre betalt. Allt enligt devisen att ”om bara lönen sänks kommer arbetslösheten minska”.
Något bevis på att sänkta lägstalöner skulle skapa ökad sysselsättning finns dock inte. Trots decennier av forskning råder det fortfarande inte konsensus kring frågan. Samtidigt finns det redan i dag goda möjligheter att anställa exempelvis ungdomar eller nyanlända med kollektivavtalsenliga villkor men till kraftfullt subventionerade kostnader. För den som vill anställa exempelvis en nyanländ med ett instegsjobb kan kostnaden vara så låg som drygt 4 400 kronor i månaden.
Med andra ord går det konstatera att utspelen från den samlade borgerligheten och Svenskt näringsliv inte handlar om att sänka arbetslösheten. I stället är det ett försök att montera ner den svenska modellen och skapa en låglönemarknad med flyktingströmmen som svepskäl.
Sedan Saltsjöbadsavtalet slöts har lönebildningen hanterats av arbetsmarknadens parter. Detta är en mycket välfungerande modell som har inneburit lugn och ro på arbetsmarknaden och som säkerställt skäliga löner. Garanter för modellen är två likbördiga parter – en som säljer arbete och en som köper arbete.
Att en tredje part skulle bestämma priset riskerar att leda till att parternas legitimitet undermineras samtidigt som den fackliga organisationsgraden troligen skulle minska då vi vet att det är svårare att organisera löntagare på otrygga låglönemarknader.
Samtidigt hänger de lägsta lönerna tydligt samman med löneutvecklingen på hela arbetsmarknaden. Sänks undersköterskornas lön påverkar det också sjuksköterskornas lön.
Att lagstifta om sänkta löner är bara ett av de slag som borgerligheten har riktat mot den arbetssäljande parten. Under Alliansens åtta år vid makten höjdes priset för fackligt medlemskap samtidigt som ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen sänktes och satsningarna på utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder lyste med sin frånvaro. Detta skapar ett tryck hos vissa grupper att acceptera en lägre lön med ökade klyftor som resultat.
För oss socialdemokrater kommer detta aldrig vara en väg framåt. Under 1900-talet har låglönearbeten rationaliserats bort med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och kraftiga utbildningsinsatser.
Detta har gjort Sverige till ett av de mest välmående länderna i världen. Detta arbete ska vi utveckla – inte avveckla.
Peter Persson Helene Petersson Thomas Strand Johanna Haraldsson
Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Jönköpings län
Har ni pratat med era partikamrater i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, om detta. SKL har en ”rödgrön majoritet” och både styrelsen och förhandlingsdelegationen leds av S-politiker. SKL är kanske värst som arbetsköpare i denna avtalsrörelse, SKL är Kommunals motpart, när borgarklassen/kapitalistklassen/ägarklassen använder sig av allt dom kan måste också facket återgå till sitt ursprung och återigen bli en kamporganisation som kämpar både för dom som har ett arbete och dom som är arbetslösa.
Göran Pettersson, Skillingaryd, medlem i Kommunal