Lilian – en klippa på Sörgården i 40 år

2
Lilian tillsammans med fem före detta arbetskamrater som numera bor på Sörgården: Sittande från vänster Alice Pettersson, Karin Wernefur, Märta Gustafsson och Anita Hansson och Evy Doolk, som står till höger om Lilian, var alla tidigare arbetskamrater till henne men bor numera på Sörgården!
Lilian tillsammans med fem före detta arbetskamrater som numera bor på Sörgården: Sittande från vänster Alice Pettersson, Karin Wernefur, Märta Gustafsson och Anita Hansson samt Evy Doolk, som står till höger om Lilian.

I dag är 40 år på en och samma arbetsplats är idag något mycket ovanligt. Idag firade Lilian Ignell från Skillingaryd sina 40 år på Sörgården med stort tårtkalas tillsammans med arbetskamrater och boende.
Arbetskamraterna på Sörgården kallar Lilian för ”Lilla klippan”. En klippa är som bekant pålitlig och finns där alltid till hands. Mycket riktigt har Lilian Ignell funnits där som en klippa på Sörgården. Inte alltid. Men nästan. Och hon har gillat sin arbetsplats och sina arbetskamrater högt och rent.
Hon berättar att hon fått frågan om hon ska beklagas eller gratuleras. För Lilian är svaret självklart:
– Jag ser det som jag är att gratulera. Vi har under alla dessa år varit ett väldigt bra gång arbetskamrater här på Sörgården, understryker hon.
– Jag kan bara minnas att jag upplevt osämja här en enda gång. En annan sak som är viktig är att kunna stänga av. När jag lämnar Sörgården för dagen, då stänger jag också av mitt arbete.

Vi skrev den 3 mars 1976. Nils Jonsson var kommunalråd i Vaggeryd kommun, socialchefen hette Rune Berg och Björn borg hade ännu inte vunnit Wimbledon för första gången den dag när Lilian för första gången knackade på på Sörgården som hade uppförts nio år tidigare. Hon var 19 och stod utan fast anställning.
– Min mamma ansåg att jag måste söka arbete någonstans. Valet stod mellan Sörgården och Bäckgården i Gnosjö, berättar hon.
– Jag kontaktade först föreståndaren på Sörgården som då hette Selma Thuné och frågade om arbete. Jag fick svaret att jag kunde komma in och jobba extra som timanställd.
På den vägen är det skulle man kunna säga. Idag jobbar hon 75 procent med rehab och 25 procent med vård.

1978 gick hon en kurs som legitimerade henne som sjukvårdsbiträde som det då hette och ett år senare väntade en liknande kurs  till sjukgymnastikbiträde.

– Man sa att jag jobbade som ”gångassistans”. Det innebar att  jag drog runt med en testcykel om någon behövde cykla. Jag hjälpte också alltid till med vården, som de dagar när de boende skulle duschas, berättar Lilian som kan ge fler exempel på hur arbete och  arbetsplats genomgått en väldig förändring. Till de bättre anser hon.

– Det där med att gamla goda tider är inget som jag instämmer i. Jag vill vara med och driva utvecklingen framåt i arbetet och inte stå och stampa, klargör hon.
– En jättestor skillnad mot hur det var förr i tiden är alla de hjälpmedel som finns idag men som inte fanns förr. Den tekniken har inneburit att jag sluppit arbetsskador.
Under sina 40 år på Sörgården har hon arbetat tillsammans med två generationer vårdtagare – det lär väl hinna blir tre så småningom för hon har inga planer på att dra sig tillbaka.

I ett svagt ögonblick lovade hon att bjuda arbetskamrater och boende på tårtkalas på ”40-årsdagen” den 3 mars 2016. Och så blev det. Annelie Jonsson serverade ljuva toner till tårtkalaset där fem före detta arbetskamrater hade sina givna platser vid honnörsbordet. Alice Pettersson, Karin Wernefur, Märta Gustafsson, Anita Hansson och Evy Doolk var alla tidigare arbetskamrater med Lilian men bor numera på Sörgården!

2 KOMMENTARER

  1. Du är en klippa och mycket värd att uppmärksammas!
    Vi har jobbat ihop i många år och du har verkligen hamnat på rätt plats!
    Stort grattis till dig och framförallt till Sörgården för att ha fått en sådan fin medarbetare!☺

    • Tack Mimmi för de fina orden. Du är lätt att arbeta med och jag saknade dig när du slutade hos oss. Men vi ses ju ibland ändå. Kram på dig! 💖

LÄMNA ETT SVAR