Räddar viktiga kunskaper om vattenkällorna

Nu är den här – boken om vattenkällorna i Vaggeryds kommun.
Därmed har en lång resa nått sitt mål för bokens författare Lisbeth Karlsson och för Vaggeryds Naturskyddsförening som står som utgivare.

Man kan egentligen bara diskutera när den resan inleddes.
I bokens förord anger Lisbeth Karlsson startåret för projektet till 2011. Det var då professor emeritus Gert Knutsson vid en föreläsning på Store Mosse naturum berättade att en bok om vattenkällor i Småland och på Öland skulle ges ut.
Lisbeth fick Vaggeryds Naturskyddsförenings uppdrag att bidra med fem källor. Så blev det till sist 2014 sedan ytterligare sex källor ratats i samband med utgivningen.
Men utöver dessa elva källor hade Lisbeth under sina upptäcksfärder dokumenterat ytterligare cirka 80. Hur skulle nu fakta kring dessa 80 användas på bästa sett?
Svaret på frågan blev ett oplanerat möte framför mjölkkylen på ICA i Vaggeryd där hon av en händelse strålade samman med Gunlög och Lars Erik Joakimson.
Den sistnämnde som är inflytelserik ordförande för Waggeryds Museiförening föreslog ett samarbete med hembygdsrådet om en bokutgivning.
Så blev det och nu har alla naturintresserade en given följeslagare när det våras och den bästa tiden för utflykter i skog och mark, till närbelägna såväl som mer avsides belägna källor,  infinner sig.

Det är främst markägare och hembygdsföreningarnas medlemmar som sitter med de kunskaper som nu bokförts och som visat vägen till källorna.
90 källor har lokaliserats i Lisbeth Karlssons skattjakt och redovisas med gps-koordinator, diverse sifferfakta, kartor och foton. Men det exakta antalet vattenkällor i kommunen är sannolikt långt större än så. Lisbeth Karlsson pekar på att det här finns goda förutsättningar för att i studiecirkelform öka kunskaperna om dem och samtidigt öka förståelsen för den enormt viktiga roll som vattenkällorna spelade när samhället växte fram. Samtidigt hotas nu källorna av det moderna skogsbruket där kunskaperna kan vara ringa om var källorna döljer sig.
Det var framför allt vattenkällorna som gjorde det möjligt att överleva för torparfamiljer runtom i vårt land – gårdarna ordnade oftast vattenförsörjningen med hjälp av grävda brunnar.

– Det har lett till många funderingar om hur arbetssamt det måste ha varit att dagligen bära hem vatten från källorna till hushållet, berättar Lisbeth.

Det är sådana funderingar, och många andra, som väntar när snön är borta och skattjakten efter källorna kan ta sin början.