Hennes egen bild av Katerina Janouch

0
Katerina Janouch, Vaggeryds bibliotek 16 mars 2017. Foto: Katerina Janouch
Katerina Janouch, Vaggeryds bibliotek 16 mars 2017. Foto: Katerina Janouch

30 personer, varav den helt övervägande delen kvinnor, fick på onsdagskvällen i biblioteket i Vaggeryd stifta närmare bekantskap med människan bakom författarnamnet Katerina Janouch.

Först vid mogen ålder fick hon genombrottet med Anhörig där hon 2004 som 40-åring på ett utlämnande sätt berättade om sin makes långvariga alkohol- och kokainmissbruk och hur de tillsammans bemästrade situationen.

Men den framgången hade hon som invandrare sannerligen fått kämpa för. Hennes liv blev till slut en framgångssaga. Men berättelsen över en dryg timme om hur det gick till kryssade mellan en rad av sidospår – som i en bättre roman.

Katerina Janouch föddes i Tjeckoslovakien 1964. Som dotter till en professor och en docent fick hon en privilegierad uppväxtmiljö. Men haken var att pappa professorn engagerade sig i oppositionen mot kommunismen och för socialism med mänskligt ansikte. När Sovjet med stöd av övriga öststater invaderade Tjeckoslovakien 1968 förändrades situation radikalt och familjen Janouch tvingades utvandra. Man hamnade först i Danmark och sedan 1974 till Sverige. Det gillade inte lilla Katerina som drömde om Australien.

Det rådde energibrist och var mörkt i Sverige. Men TV-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter fungerade som en nyckel till det svenska samhället.

– Det programmet hjälpte mig att lära mig svenska språket, berättade hon.

– Sverige var extremt generöst mot invandrare, stora resurser satsades. Bland annat fick vi bidrag till att köpa kläder på PUB i Stockholm trots att mina föräldrar inte på något sätt var utblottade.

I förorten Täby fanns inga andra invandrare, så Katerina fick lära sig att ge svar på tal på svenska när hon blev provocerad i skolan:

– Det är språket som är nyckeln när du kommer till ett nytt land, i språket finns koderna, påpekade Janouch.

Hon kom från ett hem med massor av böcker, gick till biblioteket och lärde sig älska det – liksom författaren Kerstin Thorwall.

Men drömmarna om att bli journalist/författare/krigskorrespondent verkade släckas när hon blev gravid 1989. Några år senare skickade hon som lyckligt nyskild från en alkoholiserad make iväg ett bokmanus till förlaget Wahlström & Widstrand och fick det antaget.

Boken fick bra recensioner men nästan inga läsare. Men hennes andra bok refuserades och trycktes inte, hon gifte sig med ännu en alkoholist, födde tre söner. Författardrömmar fick ny näring på 2000-talet med maken drogfri. Familjen flyttade till en villa och hon började skriva om hur det är att vara hustru till en drogmissbrukare.

Det blev supersuccé, för att använda hennes egna ord, och ett genombrott.

Nu är hon mitt uppe i projekt om barnmorskan Cecilia Lund. Det ska bli tio böcker av vilka nummer nio kommer i juni och nummer tio nästa år. Vad blir det sedan? Något blir det säkert eftersom hon har så många ben att stå på som journalist och sexrådgivare vid sidan av författarskapet.

– Kanske en porrig deckare, antydde författaren lite hemlighetsfullt.

LÄMNA ETT SVAR