Det var en lärorik afton om vindkraft. Men samrådsmötet på Fenix gav inget besked om hur det kommer att gå för Vaggeryds Vindbrukspark.
De intresserade och politiker som fanns på plats hade dock goda möjligheter att ta del av argument på för och emot; dels i samband med själva utställningen då projektet presenterades i detalj av olika talespersoner, dels i samband med den offentliga presentationen/utfrågningen i Fenix-aulan.
Men det var ingen i politikerskaran som var hågad att klargöra sin ståndpunkt, bortsett då från kommunstyrelsens ordförande Allan Ragnarsson som gjort det i ett tidigt skede.
Ett antal åsikter för och emot presenterades. Men de kritiska synpunkterna och sammanhangen hade svårt att tränga fram till publiken eftersom de framfördes i form av frågor och dialog med projektledningen vilket gjorde det mycket svårt för oss övriga på åskådarplats att uppfatta vad som sas.
Man borde naturligtvis från projektets sida ha sett till att en mikrofon skickades runt till alla som ville ställa frågor. Så är ju oftast praxis.
Dessförinnan hade verkställande direktör Bay Wa i Sverige, Håkan Wallin uttalat sin glädje över projektet , som är tänkt att skapa en av södra Sveriges största vindbruksparker.
Wallin framhöll också att det initierats från 60-talet markägare vilket är ovanligt. Han berättade också att intresset varit så stort att man inte kan lova att alla som vill vara med kommer att få vara det.
– Men vi ska jobba målmedvetet för att så många som möjligt ska få vara med, tillade Wallin och berättade om andelar och bygdepengar.
Lotten Karlsson från Göransberg som ingått i samarbetsgruppen tillsammans med representanter för bolagen Bay Wa och Havgul klargjorde sina bevekelsegrunder:
– Vi tycker att det av flera anledningar är bra med satsningar på vindkraft. Det handlar ju om hur vi använder våra naturresurser och vad vi lämnar efter oss, påpekade Lotten Karlsson.
Hon fick stöd av Erling Abrahamsson som berättade att det småskaliga projekt man började diskutera 2009 har vuxit till något oändligt mycket större:
– Det kunde vi aldrig drömma om. Jag hoppas verkligen att det här projektet får leva vidare, sa han.
Sedan kom frågorna. Tyvärr presenterade sig inte flertalet av frågeställarna.
Ett axplock av frågorna:
– Med tanke på Vaggeryds höga svansföring när det gäller turismen: vad säger ni till de tyskar och danskar som gjort investeringar i boenden för tystnadens skull?
– Hur mycket kommer varje markägare att få?
– Hur ska ni få ekonomi i detta? Detta är ju en vansinnig satsning eftersom det råder överproduktion av energi.
– Kommer det att avsätta pengar till nedmontering?
– Vad händer vid haverier?
Vi ska inte här i detalj berätta om hela det spretande meningsutbytet. Men Håkan Wallin beskrev markägarnas inkomster som baseras på intäkter:
– Jag kan inte säga något i kronor och ören men det handlar om fyra procent som fördelas efter en viss modell.
Vad gäller de danskar och tyskar som gjort investeringar formulerade Wallin sig ungefär så här:
– Det handlar om förnyelsebar energi ställd mot turism…
Ett spektakulärt inslag var den uppspelning av ljudet från ett vindkraftverk som Paul Appelqvist från Akustikkonsulten ansvarade för. Det var dock svårt att uppfatta suset från vindkraftverken eftersom bakgrundsljudet på 40 decibel från E4 ”överröstade” det ljud som spelades upp.
– Det som framför allt är viktigt att komma ihåg är att vindkraftverk inte får låta mer än 40 decibel vid bostad, klargjorde Appelqvist.
Fyra procent fördelas. Fyra procent av vad? Brutto eller nettointäkt? Om det är nettointäkt spelar det också en mycket stor roll vad som ingår i mellanskillnaden. Folk som förklarat sig intresserade av att få en mölla på sin mark verkar har uppfattat det som om beloppet skulle vara 150.000 kronor per år. Jag undrar vilket presentationssätt som lett till den uppfattningen (eller missuppfattningen) och hur kontrakten är utformade.