Politikerna i Vaggeryds kommun beviljades ansvarsfrihet för arbetet under 2015. Men brasklappar saknades inte:
– Sänk kvaliteten till en nivå som vi har råd med eller höj skatten.
Så sammanfattade kommunens ekonomichef Patrik Eurenius sitt budskap för den närmaste ekonomiska framtiden för kommunen.
Eurenius menade i sin analys av bokslutet att kommunen har för ambitiösa och höga mål. Bland annat pekade han på att det är skatteåterbäringen från AFA som i realiteten räddat boksluten under de senaste fem åren. Undantaget var 2012 som även utan skatteåterbäringen givit ett mindre överskott på 5,2 miljoner.
– Det kräver politiskt mod för att kunna prioritera, det vill säga nej till delar av verksamheten, löd det kärva budskapet.
Med det menade han att kommunen riskerar att bygga på sig för stor kostym med tanke på resultatutvecklingen och de utmaningar som ligger framför, det vill säga stora investeringar inte minst när det gäller skolorna.
Kommunrevisionens ordförande Bo Holst, berättade sedan om arbetet där varpå kommunen beviljades ansvarsfrihet för 2015.
Det där med konflikten mellan kvalitet och ekonomi har jag stor erfarenhet av från mitt arbete inom sjukvården. Som lärare för medicine kandidater och läkare under specialistutbildning predikade jag alltid att ”det finns bara en kvalitet på vården du skall ge – den som du skulle vilja ha själv eller dina anhöriga skulle ha om de blev patienter”. Samma sak gäller inom andra sektorer. Jag har bara upplevt god kvalitet i Vaggeryds kommun, men börjar känna viss oro. Min far hade excellent kvalitet på sin hemtjänst, men när nu mina grannar sagt upp sin hemtjänst eftersom hemtjänsten kom alldeles för sent och någon dag inte alls – då blir jag oroad och börjar fundera över om inte våra riksdagspolitiker pressat på oss för stora extra åtaganden. Jag tycker mig se detta avspeglas i var de stora budgetproblemen ligger.
Det viktigaste i Patriks anförande var väl att det vi satt som mål de senaste åren, och det vi uppnått resultatmässigt inte går ihop med målet om god ekonomisk hushållning? 2 procentsmålet ska uppfyllas över en konjukturcykel, vilket nu innebär att vinsten måste öka under högkonjuktur. Budget överträffades med liten marginal 2015, vi hade med andra ord inte föresatt att göra något annat än detta.
Han gav 3 vägar att uppnå detta: Höj Skatten, sänk kvaliteten eller ha mod att ta bort saker som inte är viktiga, dvs prioritera.
Den sistnämnda vägen, tillsammans med effektiviseringar måste vara vägen framåt. Låt oss lära av omvärlden, ingen annan har högre skatter än vi, knappt 10 miljoner som bor i Sverige. De flesta av världens 7 miljarder invånare lever i system som fungerar trots betydligt mindre skatter och inblandning av politiker.
Hur tänkte Mats Oskarsson (M)??
Du får gärna utveckla vidare ”De flesta av världens 7 miljarder invånare lever i system som fungerar trots betydligt mindre skatter och inblandning av politiker.” och ”Låt oss lära av omvärlden, ingen annan har högre skatter än vi, knappt 10 miljoner som bor i Sverige. ”
Ska vi ha en samhällstandard som ett genomsnittligt ”system som fungerar” och sänka skatten måste vi nog ta bort något eller några av våra välfärdssystem, vilket ska vi ta bort?
Väljare,
Det är ju vi som bestämmer vilket system vi ska ha, men om man bor i Sverige och tror att vi har det bäst av alla, så är man lite naiv och kanske lurad.
Siffrorna jag anger är för att ställa saker i perspektiv: Vi utgör en dryg promille av världens befolkning, ingen annan har ett lika högt skattetryck som vi. I omvärldens perspektiv är vi ”skatte-talibaner” .
Nu kan man ju titta på länder med bra service vad gäller vård, skola och omsorg, kanske till och med bättre än vår egen. Vad gör de, som inte vi gör, eller vad gör vi fel? Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Kanada?
I kommunen menar jag att vi ska skära bort det onödiga, det som borde vara medborgarens ensak om han/hon vill ha. Vi betalade tex 168000 kr förra året för en Generalmönstring, av skattepengar! Vi betalade ett antal kronor på att välställda vuxna skulle kunna se teater. Vi betalar miljontals kronor till Miliseum, både kommunala och statliga skattepengar. Jag tror att vi lätt skulle hamna i balans med 2 procentsmålet, om vi bara såg oss omkring och vågade säga nej. Inte till vård, skola eller omsorg, men till annat som borde vara varje vuxens egna utgift. Det har ju de länder jag nämnt ovan gjort.
Med resonemanget följer ju naturligtvis att ju mindre skatt du betalar, ju färre subventioner finns. Vissa saker kostar då mer än idag, men det är du som väljer.
Jag tror dessutom att vi skulle kunna effektivisera ytterligare och därmed kunna minska kostnaden, eller höja kvaliteteten utan att ytterligare öka skattetrycket för medborgarna.
Det var nämligen S svar på denna redovisning, lätt och utan större eftertanke så skulle de höja skatten för komma i balans. Precis som det gjorts i alla de tider i Sverige, då S regerat.