Gårdarna Hultsgärde, Hallafors och Studstorp har haft stort symbolvärde i motståndet mot det som av många upplevs som ödeläggelsen i och kring skjutfältet. Men snart är bara en av tre mangårdsbyggnader kvar.
2012 meddelade fortifikationen att Hultsgärde skulle rivas. 1 december 2012 eldades mangårdsbyggnaden upp.
Nu har turen kommit till Hallafors. Men runt Hallafors har striden varit hårdare än kring Hultsgärde.
I april 2013 skrev kommunstyrelsens dåvarande ordförande Berry Lilja och kommundirektör Bengt-Olof Magnusson till fortifikationen på kommunstyrelsens uppdrag:
”Det finns ett stort engagemang hos våra kommuninvånare för att värna hembygden och ödegårdar blir därför ett sår i bygden. Vi vill därför påtala för Försvarsmakten vår uppfattning att fastigheterna Studstorp och Hallafors som är föremål för en dialog måste kunna leva vidare som enskilda fastigheter och att de lämnas ut till försäljning så att fastigheterna bevaras och sköts på ett för bygden långsiktigt och acceptabelt sätt”.
Lilja och Magnusson skrev att de var bekymrade över de signaler och åtgärder som försvarsmakten har skickat ut om framtiden för gårdar i skjutfältets närhet. De understryker att utvecklingen för bygdens utveckling på skjutfältets östra sida har diskuterats under lång tid och beretts omsorgsfullt när den nya översiktsplanen togs fram. Man underströk också att detta har skett i dialog med bygdens invånare.
Men det hjälpte föga. Oron spred sig. Ett år senare, på senvintern 2014 skrev ”Boende vid östra delen av Skillingaryds skjutfält ” till kommunstyrelsen och ville veta vad som händer med Studstorp och Hallafors.
”Kvar finns nu två gårdar som fortfarande går att rädda och som ligger i nära anslutning till våra hus och gårdar och som ligger i utkanten av skjutfältet, STUDSTORP och HALLAFORS! Låt inte dessa hus gå samma öde till mötes ”.
En fåfäng förhoppning. Nu återstår bara Studstorp att försöka rädda.