Bortsett från den tveksamma formuleringen på sidan tolv fick policyförslaget till bostadsutvecklingsprogram ett mycket positivt mottagande i kommunfullmäktige. Kommunalrådet Allan Ragnarsson var så nöjd med det arbete som utförts i partigrupperna att han började citera poeten Karin Boyes berömda rader i andra strofen i dikten ”I rörelse”:
”Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen, som är mödan värd”.
Kenth Williamsson var inne på samma spår:
– Vi har lagt ned jättemycket tid på detta arbete som engagerat många. Det har varit oerhört positivt och intressant.
Jenny Larsen (KD) var också nöjd men underströk att ”det viktigaste är att vi nu kommer till handling.”
Kenneth Åberg (S) beskrev planen som en jättemöjlighet som kräver årlig skötsel och tillsyn. Den kräver dock verkstad:
– Boende handlar inte om tak och väggar utan om helheten och vår miljö. Vi har ju en verkstadsman som chef i det kommunala arbetet, vi måste nu alla vara verkstadsarbetare. Den här planen blir en papperstiger om vi inte skapar resurserna.
För att återknyta till poeten kan man konstatera att ”oändligt är det stora äventyr” som väntar bostadsutvecklingsprogrammet. Risken att den blir en papperstiger är nog tyvärr överhängande.