Brandplatsen vid JRAB.s återvinningsanläggning öster om Vaggeryd utgör en förskräcklig anblick 18 timmar efter branden. Det är en bild av en till stora delar totalförstörd anläggning där det ser ut som om kriget dragit fram:
I den bilden ingår byggnader som störtat samman med plåtväggar och tak förvridna till oigenkännliga former, av eldhärdar som fortfarande glöder och brinner om vartannat och av kraftig rök som fortfarande stiger mot himlen.
Det samlade värdet av allt som förstörts och gått upp i lågor och rök måste uppgå till flermiljonbelopp.
När man blickar ut över denna krigsskådeplats, detta helvete som anblicken faktiskt utgör är man bara tacksam att det inte gick värre.
För det kunde det ha gjort. Ingen människa är allvarligt skadad och branden från röken steg i går eftermiddag nästan vertikalt rakt upp mot den ljusblå septemberhimlen för att sedan på några hundra meters höjd makligt luta sig mot söder i den svaga nordliga vinden. Den tycks därför inte ha gjort någon annan skada på någon människa än att vålla obehag.
Medan branden rasade för fullt nordost om tätorten kunde man fram på kvällskvisten se vaggerydsbor stå ensamma eller i klungor under den enorma rökplymen och resonera om det drama som utspelade sig.
Tvärtemot den bild som vissa media målade upp var det inte så att vaggerydsborna i går kväll satt och hukade i sina villor och lägenheter. Livet pågick helt enkelt som vanligt under rökmolnen.
Under kvällen och natten vred vinden sakta med säkert från nord till ost för att vid lunchtid idag sträcka sig från brandplatsen över Hjortsjöns nordspets mot travbanan.
Med en annan väderlek som hade tryckt ned den giftiga röken över Vaggeryds tätort, som bara ligger en halv kilometer bort, vågar man inte tänka på vad som hade kunnat hända.