Ska Vaggeryds kommun åta sig att under en 20-årsperiod fram till 2035 åta sig uppföra 1 500 bostäder? Svaret är ja. Men kommunfullmäktige tvangs ta en votering innan man var framme vid detta beslut.
Voteringen slutade 32-9 vilket betyder att motståndet mot avtalet med Jönköpings kommun var något större än man först trodde.
Det var på förhand uppenbart att Vänsterpartiets tre ledamöter och de fyra Sverigedemokraterna skulle rösta emot avtalet. Men de fick också stöd av de två (M)-ledamöterna Mats Oskarsson och Lars Seger.
Bevekelseskälen till ett nej skiftade dock. Det var framför allt Oskarsson som formulerade sig mot avtalets utformning. Han sa sig vara för en satsning på att bygga ett nät av höghastighetsjärnvägar över landet, men mot Vaggeryds kommuns avtal med Jönköpings kommun. Han begärde istället återremiss och ett avtal av typ intentionsavtal som inte är lika bindande:
– Mitt förslag är återremiss. Med den skrivning vi nu ska ta ställning till förbinder sig Vaggeryds kommun att göra investeringar på 3,5 till fyra miljarder de kommande 18 åren, hävdade Oskarsson.
– Det innebär att vi förbinder oss att bygga bostäder för 200 miljoner kronor om året utan att veta om de behövs eller var man ska bygga dem. Ett avtal är ett avtal och inte någon lekstuga där vi sedan kan säga att vi bara skojade.
Oppositionsrådet Kenth Williamsson (S) bedyrade dock att det inte handlar om något bindande avtal och pekade dessutom på det tryck efter bostäder som finns idag.
Han fick stöd av bland andra förra kommunalrådet Allan Ragnarsson (M) som underströk att han ”inte kan kallas för järnvägsvän” men att det här handlar om att ställa upp för den västliga dragningen av höghastighetsjärnvägen och varnade för att en sträckning i linje med den gamla stambanan öster om Vaggeryds kommun visar att man inte ställer upp för de åtaganden som gjorts.
Berry Lilja (S) pekade på att kommunen redan idag har ett bostadsbyggnadsprogram om att bygga 60 lägenheter om året och att ytterligare 15 om året inte innebär någon oöverstiglig ambitionshöjning.
– Att säga att vi inte tror på att järnvägen bidrar till kraftig regionförstoring vore fel, menade han.
Klas Gustafsson (V) yrkade rakt avslag och menade att ”höghasighetsjärnvägen är ett ofinansierat projekt med tveksamma samhällsvinster där vi förbinder oss att bygga lägenheter för att Jönköpings kommun lovat Sverigeförhandlingen det. ”
Mats Oskarssons förslag om återremiss avslogs först och sedan följde så den avgörande voteringen som slutade 32-9.
Kommunfullmäktige hann på cirka en timme också med att avslå tre medborgarförslag:
kring kärltömningsavgifter, iordningställande av ödetomten vid Källeliden samt att alla beslut rörande Vaggeryds Vindbrukspark ska tas i kommunfullmäktige.
Avslaget på den sistnämnda frågan grundar sig på att kommunfullmäktige har vetorätt och möjlighet att tillstyrka eller avstyrka tillståndspliktig vindkraftsanläggning och har därmed alltid sista ordet i vindkraftsärenden av detta slag. Därmed skulle insynskraven i beslutsfattande redan var klara.
Däremot godkände kommunfullmäktige en höjning av medlemsinsatsen i Kommuninvest till 7 815 005 kronor från 4 219 795 kronor samt att placera ut fler hjärtstartare i kommunen.
Är det konstigt om politiker får ett dåligt rykte, när de redan innan avtalet är påskrivet säger: Ingen kan stämma oss för att inte följa avtalet. -Lekstuga är det enda ord jag kan beskriva detta med.
En KD politiker går upp och menar att eftersom det inte finns något i avtalet som beskriver vad det kostar att inte följa avtalet, så kan ingen stämma oss. – Tyvärr är det precis tvärtom, då kommer en domstol bestämma vad det kostar. Det borde stått i avtalet, om man tänkt till.
Jag är ledsen över att ingen verkar se att detta är det största beslut Kommunfullmäktige någonsin fattat i vår kommun. Det är faktiskt ynkligt att höra i princip hela KS argumenterar med ord som ambition, mål och målsättning om ett avtal som inte innehåller dessa ord. Avtalet är i denna del väldigt enkelt. Vi lovar att bygga 1500 bostäder, dvs bygga ett Vaggeryd till inom kommunen de närmsta 18 åren, utan att veta var det ska byggas, hur det ska finansieras eller vem som ska bo där. Punkt.
Jag tycker naturligtvis att vi ska se till att få det mesta ut av den enorma investering som kommer med ett eventuellt beslut om höghastighetsjärnväg. Men, detta avtal låser in oss i en vrå, där alla investeringspengar går till bostadsbyggen. Hur ska vi finansiera skolor, investera i industrimark när våra kreditgivare drar öronen åt sig pga av tomma lägenheter i kommunen, samtidigt som vi måste bygga mer?
Det blir intressant att se investeringsbudgetten i fortsättninngen, hur många hundra miljoner kommer att läggas på bostadsbyggande? Detta samtidigt som Jönköping, Habo, Mullsjö, Värnamo lovar att bygga dubbelt så mycket som idag.
Vi ska då komma ihåg att de bostäder som räknas är de vars detaljplaner beslutats efter 2015. Dvs, Munksjöstaden räknas inte i Jönköping.
Jag antar att planerna för vår kommun redan har börjat ta form, vi får säkert se dem snart. För inte har väl Kf tagit ett beslut de inte har en aning om hur de ska reda ut?