Församlingshemmet i Åker är fullsatt och ett 70-tal har kommit till säsongsavslutningen. Kökets damer ordnar till det sista med fikat innan Jan Gunnargård hälsar alla välkomna och till kvällens höjdpunkt – Annie Johansson.
Annie har jägmästartitel och är numera bosatt i bygden, närmare bestämt i Kyllås, Åkers socken. Annie börjar kvällen med att berätta om sig själv och hennes företag.
– Jag jobbar mycket med räddningstjänsten i Norden men i kväll är det en speciell kväll när jag får föreläsa på hemmaplan, börjar Annie.
Annie är stödresurs åt räddningstjänsten.
– Jag kartlägger bränder och beskriver beteende på branden. Samtidigt som jag genomför naturvårdsbränningar och har utbildningar inom räddningstjänsten. I mitt slag finns det runt tio i Sverige som jobbar med naturvårdsbränningar. När jag utbildade mig var vi tre i Sverige, så intresset för mitt yrke har ökat.
Annie berättar vidare under kvällen att man kan se vilka år det varit bränder i Sverige och hur brandsekvensen har varit de senaste 10 000 åren.
– Mångfalden är beroende på att det brinner i naturen. Det naturliga är faktiskt att det ska brinna med ett visst intervall för att allt ska bli så bra som möjligt i vår natur. Vi har många växter och djurarter som måste ha bränder för att kunna föröka sig.
Vissa arter kan enbart växa på brandskadad björk exempelvis.
– Samtliga av dessa arter är hotade och därför är vårt jobb viktigt, berättar Annie.
– Varje gång vi ska planera naturvårdsbränningar ställer jag mig frågan: Hur ska jag bränna för att arterna ska överleva, fortsätter Annie inför åhörarna.
En naturlig föryngring för tallskog är bränder. En flamhöjd på en halvmeter kan gnaga långt ner i marken och dödar det mångfalds i höjden.
Annie har god kontakt med Länsstyrelsen som planerar hyggesbränningar på mellan 10–30 hektar åt gången.
– Säkerhet och informationsdelen är viktig när vi naturvårdsbränner. Likaså tillgång på vatten och vägar är viktigt. Att bränna i ett myrområde kan vara riskabelt och blir okontrollerat då branden sprider sig under mark och kommer upp en bra bit därifrån. Vinden är också viktig, vi vill ha vind, men inte för mycket. Två till tre sekundmeter är det bästa. Vi eldar alltid i motvind. Vi tänder små ”droppar” runt om på marken tills vi har fått en cirkel, som då bildar en brand. Luftfuktigheten har också betydelse, är denna under 30% antänder gnistorna där det landar, vilket det annars inte gör. Och då går det fort och blir okontrollerat.
– Bränningar går ut på att vattna och vänta på att rätt tillfälle dyker upp, avslutar Annie.
Åkers föreläsningsförenings styrelse består av Jan Gunnargård, Ingemar Pettersson, Barbro Andreasson, Britta Ek, Göran Johansson, Bertil Gunnarsson och Lilian Nyström.
Vårens fyra föreläsningskvällar är bokade och första tillfället är 31 januari.
Sara Mejving